chu chu chu

Ikväll bär det av mot Åre. Jag och Filip ska hoppa på nattåget som avgår 23.15. Jag älskar nattåg! Förutom att sussa i Filips stora, trygga famn så är nattåg den ultimata lösningen för mig. Man behöver inte riktigt sova, kanske ligga vaken och somna om då och då. Se enstaka ljus susa förbi utanför fönstret och höra en och annan plinga. Tåget vaggar med en jämn takt och man själv behöver bara vagga med, underbart! Sedan vaknar man upp och är framme, alldeles för tidigt. Då ska vi möta upp pappa, äta en dunderfrukost, fixa utrustning och bara glida utför :D

Igår var... spännande. Det är synd att bussar och tåg mot Täby är så begränsade. Detta tillsammans med Filips klåperier + mobil utan batteri gjorde det äventyrligt att ta sig till mig.

Planen gick som följande: Tunnelbana till Tekniska, hinna med Roslagsbanan 21.05 och i Täby C byta till buss 21.29, vara hemma hos mig vid 21.35.

Så här sprack planen: Filip åker till Ropsten, åker tillbaka till Östermalmstorg, åker för långt, till Universitetet och förmodar att han inte hinner med tåget från Östra men kanske från just Universitetet. Efter problem med vägbeskrivning till denna ödsliga station ger han upp och åker vidare till Danderyds Sjh, byter till buss 611 kl. 21.29. Batteriet håller på att ta slut men han hinner fråga vart han ska gå av, Milstensvägen. Sedan glömde han bort det men lyckades ringa upp en sista gång. Han vet inte hur man hittar därifrån och det sista jag hör är "Kan du möta...". Det är minst 10 minuters promenad dit från mig men jag slängde på mig jackan och sprang nästan hela vägen, det måste vara rekord. På den sista sträckan möter jag den förvirrade, arga, stressade och hungriga Filip Klockar <3

Sedan kröp vi ner med godis, glass och chips och tittade på "När lammen tystnar" som råkade vara på teve. Allt krångel var över och det var värt varenda förlorad sekund!

Nytt hår, nytt liv. eh.

<3

Mig och Filip

Ja, här kan alla skåda min nya frisyr. Själv är jag väldigt nöjd måste jag säga. Tummen upp för det.

1 2 3 jesus

Att ta emot ett anklagande mail som hintar om att jag är sämst, där avsändaren skrivit detta i tron om att jag ska ta emot skiten som jag inte förstår, låta den sjunka in i mitt bröst och bli ytterligare en tung sten som jag är tvungen att bära runt på, anser jag är orimligt.

Jag skulle aldrig skicka ett anklagande mejl utan att förvänta mig ett svar liväl som jag aldrig skulle ta emot ett anklagande mejl utan att förvänta mig svar på det jag inte förstår.

Även om detta kan leda till storm, grova ord och hårdhandskar så måste jag slå hårt mot hårt. Jag tänker inte ta skit jag inte förtjänar och om jag nu måste det så ska jag banne mig förstå varför!