Varför Tegel?

Ja, det var en jävligt bra fråga, låt mig förklara detta en gång för alla. Det finns ingenting som sänker stämningen mer än en lång resa in till stan, med byten. Säg att vi har börjat dricka lite hemma hos mig, vi är nu lite halvt obalanserade och utelivet lockar. Då har alla redan tröttnat och nyktrat till innan vi ens är framme. Man sitter där på tunnelbanan och vilda diskussioner om slutmålet pågår fortfarande, alla börjar känna sig sega/irriterade p.g.a restiden, "skolbussen" 611an fylld med barn på väg för att supa sig redlösa vid Rösjön. Då tänker man: "Ser folk på mig såhär? Ser jag ut som en av dem??" Och för att desperat bevisa att man verkligen inte ska med till Rösjön den här kvällen sitter alla otroligt tysta som vanligt folk med lite respekt för sina stackars medresenärer.

Och jag vet ju precis hur jag ser på ungdomar som ska ut på stan och festa. Där sitter jag, själv på tunnelbanan på väg till något ytterst viktigt och det enda jag vill göra är att drömma mig bort i mina hörlurar. Och så stiger de på. Högklackade, högljudda tuttfior som ska härja på Nype för första gången i sina liv. De pratar, dricker cider och skrattar överdrivet högt för att alla ska förstå precis hur kul de har just då, och jag tänker bittert: "Alltså vad i helvete, så jävla roligt är det inte, vad är det ni inte fattar!?"

Och det är ännu värre att åka ensam för att möta folk inne i stan. Det ser liksom ut som att man har klätt upp sig för att åka tunnelbana, som att det är något att fira. Men värst är nog att man vet, att alla vet, vart man är på väg. Alla vet att man är på väg ut. Men stackarn, har hon verkligen kompisar? Hoppas det, hon är ju helt ensam.. Då tar jag patetiskt nog upp mobilen och låtsas ringa, eller ännu bättre, låtsas svara, som om man är behövd... Så att folk ska förstå att JAG inte är groupien i gänget.

 Summering: Tegel ligger nära och man behöver inte vilja döda folk.