Ojoj, jag blev klar med historiauppsatsen som jag till och med grät över i onsdags. Åh, lättnad.

Vad pysslar den offentliga sektorn med egentligen?

"Girls & the city"... Det var droppen, jag flyttar.

Det värsta , som David sa häromdagen, är att hans lillasyster var anmäld till det där "lägret".

Awesome

Jag önskar att Filip också vaknade vrålandes med utfällda blades på knogarna!

Åh, fantastisk film.

Hon förföljer mina tankar och min nyfikenhet, denna mystiska mö, utan varken namn eller ansikte för mig.
Vem är hon?
Vad gör hon här?
Kommer hon någonsin uppenbara sig för mig?

Så.

Så vad händer i sommar?
Jag och Blond-David ska plåga barnen med Tjechov på teaterlägret i juni. Vi ska slå dem blå, ångestens färg, för att de ska förstå innebörden av TEATEUR!! Det finns ingenting är roligt med TEATEUR! Man skämtar inte om TEATEUR!

Med min vanliga, fedfödda tur fick jag, utan att fråga, sommarjobbserbjudan från ett av sveriges största arkitektur/designföretag nämligen "Milimeter Design" (De med den fula, konstiga, plasthundskulpturen som logga) Jag råkade sitta med i ett möte som fadern hade där och designsnubben ba "ehuhöhuhöhö vill du ha jobb höhö?". Jag ska bara ringa och fråga om det fortfarande är aktuellt och sedan är det full fräs i juli förhoppningsvis, dörrar mot framtiden slås upp, eh.

Sommarens höjdare blir nog ändå Arvikafestivalen, hejhopp. Fler än fyra artister samt vänner att se fram emot!

Utöver detta blir det turné Stockholm-Orsa-Fårö-Okänd ort. <3

Ponni

Fan vad mycket hästtjejer det finns på Bilddagboken. "Slumpa bild" och var tredje är en häst i hagen med beskrivningen "älsklingen betar". Inte nog med att det är mycket hästtjejer. De kan inte låta bli att försöka överglänsa varandra på ett eller annat sätt. Ex. "Behöver han verkligen sådär korta tyglar? Det brukar ju inte behövas, i alla fall inte för mig...". "Ger du henne kraftfoder på morgonen, lite konstigt kanske....". Och så håller de på.

Det roliga är att hästfolk i allmänhet är på det där sättet. Snäser av varann på de mest kyliga sätt, varför? De är precis som vissa mammor som inte kan låta bli att tävla om vems barn som är bäst. Patetiskt.

Sitter och tjänar pengar. Filip är snart här för att träna lite. Sådant gör mig så glad. Människor i min omgivning som är motiverade till att ta sig i kragen och göra saker trots att det inte alltid är jättekul, för sin egen skull. Människor som har lust att hitta på saker. Folk som är flexibla. Filip är taggad på att sticka ut och cykla, springa, resa, bada, städa, laga mat, plantera, paddla, åka skidor osv. Det gör mig så tillfreds.

Jag blir så frustrerad och rastlös av människor som sitter ingrodda i sina dammiga lägenheter utan luft med en typ Billy's pizza, klagar på lite huvudvärk och därmed avstår från att gå ut i det sköna vädret. Folk som inte rör sig längre ut än vad tunnelbanan har att erbjuda. Om en resa ut i Stockholms län skulle ta mer än 20 minuter, njaa, då blir det väldigt jobbigt att sitta på ett säte och se ut genom fönstret en liten stund till. När man väl är framme så rasar världen samman och man vill bara hem, hem HEM och gräva ned sig i sitt täcke och sova i 13 timmar. Sedan börjar karusellen igen. Jävla tjat, jag står inte ut.

Jag måste ut och leka ooch röra mig för att överhuvudtaget kunna tänka klart, kunna hålla en konversation utan att bli rasande på någon. Jag tror jag behöver en hund. En stor hund, hatar små hundar. Som Filip så fint uttryckte det: "Man ska ha en hund som man kan knuffa, som knuffas tillbaka".

Igår satt jag och mådde dåligt till Unicefgalan - För varenda unge. Jag behöver inte ens se bilder på undernärda barn i Sudans flyktingläger eller Mikael Persbrandt som står på plats i Afghanistan för att börja gråta. Tårarna börjar rinna bara av att jag vet hur läget är. Hursomhelst så blev jag och mamma världsföräldrar. Inte för att det gjorde mig så mycket gladare men det var ett steg på vägen. Fan vad jag vill jobba för utsatta barn. Fan vad jag ska göra det.

Så, nu har jag skrivit av mig.

Det är inte så lätt ibland...

Jag och mamma sitter oc tittar på "Singing bee" av någon anledning. Låten de modiga deltagarna precis skulle ta sig igenom var ABBA - "Dancing Queen".
Mamma skulle inte klarat det. Hon trodde nämligen att texten löd "See that girl, watch that scene, ticket to dancing queen". VADIHELVETE? Hur fick hon "dig in" till "ticket to". Jag är mållös.

Förresten. Grattis Sofia på födelsedagen.

sedan.

Undrar vem det kan vara...

Gökboet avklarat

Underbara ensamble!

Haha ja jävlar. Detta var, mina damer och herrar, det bästa vi någonsin satt upp.

Livsnödvändigheter

Jag är så lycklig. Jag är så lycklig. Jag är så oerhört lycklig och trygg.

...

Det här är värt

Onsdag 22/4 - PREMIÄR 19.00!!

Även: Torsdag, Lördag och Söndag 19.00.

Boka biljetter på www.ungteater.se 55 kr/vuxen och 40 kr/barn

Das Påsklov

Orsa

Kinaresturangen i Falun. Ma Rui var väl inte särskilt imponerad. Hon sade att det var helt okej men jag gissar att det var av ren artighet.

Väl hemma i Sverige fick jag äntligen se skymten av Per. Det var för länge sen! Vi åt glass och pratade om både gamla och nya tider.

Twister med Mådi var inte helt fel det heller.

Det går åt helvete med allt...

Under min lediga Fredag tänkte jag ta en sväng förbi T-centralen och Åhléns City för att köpa vårskor. Dessvärre kom jag inte längre än till Täby Centrum. Det är helt enkelt inte värt att åka in till stan ensam, alldeles för trist.

Hursomhelst. Efter att ha hämtat ut biljetterna till "Avenue Q" så satte jag mig ner, lite villrådigt på en bänk. Efter en knapp minut känner jag hur någon petar mig på axeln. Jag vänder mig förvånat om och ser en äldre man sitta bredvid mig med rullatorn i högsta hugg. 

"Alla dessa människor, vart fan är de påväg?" frågade han. Sedan förklarade han mycket tydligt att han inte hade för avsikt att utnyttja mig sexuellt. Han ville bara öppna ett samtal mellan två människor. Detta gjorde mig smått obekväm, hur lång tid skulle detta ta? 

Av ren, obotlig artighet och i hopp om att få ärva så satt jag och lyssnade till den äldre mannens livshistoria. En dryg timme tog det. Jag var så ägd. Eller snarare, han var så ägd! Ingen är värd ett så tråkigt liv, fy fan. Han hade inte åstakommit någonting, förutom några miljoner kronor. Men de skulle han skänka till "Läkare utan gränser" (Visserligen bra). 

"Något har gått snett med mänskligheten, ungdomar har inte lika roligt som jag hade när jag eller min mor var ung." Sade han.

"Farbror har nog aldrig spelat Guitar Hero.." Tänkte jag. Efter bikten blev jag en gnutta deprimerad. Vad är vi? Vad vill vi? Vad har vi gjort?! Jag går och skär mig.

DET ÄR SYND OM MÄNNISKORNA!!!

"Cykla inte i poolen"

Idag for jag till Täby Centrum (Täbban!!!). Närmare bestämt till Täby Centrums baksida, en typ park med en ful fontän/pool. Där, vid skuggan av ett träd p.g.a.. min oundvikliga hudåkomma, satt jag och Per med varsin glass i typ 3 timmar. Vi hann gå igenom många intressanta och uttjatade saker, t ex att det inte finns NÅGON kvinnlig komiker som är rolig. Hursomhelst var det underbart trevligt att få träffa Per igen. Det var väl det jag ville komma fram till i detta usla inlägg. Och att det var lika varmt idag som igår, ca 20 grader. Spännande som fan. 

Johan fyller år idag, det skålar vi för!

"Kalles lilla visa"

Jag och Filip var förstås inte de enda som tänkt till. Jag pratade med min personliga IT-expert Philip Vieira igår.

Om man har en torrentfil på typ Steely Dan -"Negative Girl" och så döper man om den till "Kalles lilla visa" eller "Min egna dj-remix". Paralellt med denna amatörmusiksida så har man en sida där det står precis vilken låt det i själva verket är. Laddar någon medvetet ner Steely Dan under kodnamnet "Min låt" så har man fortfarande begått ett brott MEN man kommer undan i rätten. Det är bara att hävda att man verkligen var nyfiken på vad denna "Min låt" kunde vara för skojsigt nu när man inte får ladda hem upphovsrättsskyddad musik.

Jag finner det väldigt komiskt att thePirateBay redan har släppt sitt första kryphål. Detta berättade Philip glatt och vi skrattade gott under långfredagen. Glad Påsk.

Landet

Jag skäms inte när jag hävdar att Orsa inte är vad vi kallar "Landet". Visst, det är väldigt lantigt i Orsa men det är skillnad. Det är precis som skillnaden mellan att vara "tönt" och töntig.

Landet är vad jag anser vidsträckta fält, djupa skogar och enstaka bondgårdar. En Preem-mack med en liten Ica-butik bredvid. Kanske även ett Sibüllahak där bygdens fåtaliga ungdomar kan hänga med sina Epatraktorer. Jag vet, det låter lite Orsa MEN varför jag inte kvalificerar Orsa under beteckningen Landet är för att kommunen innehåller följande:

• Turism i relativt stor skala
  
• Skidbacke
• Flera livsmedelsbutiker
• En trist klädbutik
• Systembolaget
• Stadshotell
  
• Några bostadsområden

Men jag kan dock med all sannolikhet säga att Orsa är lantigt. Därför att:

• Ungdomar hänger vid OKQ8 om kvällarna
• Orsa är känt för hembränning och droger
• Personalen tycker inte att beställningen av en "pizza med pommes och bea" är något konstigt.
• De har marsipankammar på semlorna, INTE OK.
• Manlighet mäts i muskelstyrka.
• Alla känner alla + lokalkändisar och skvaller.

Om man bor i ett område som är dömt att för alltid vara glest, fridfullt, tyst och med en svag doft av skog, vatten och jord är man en av få som bor på Landet. Har man däremot sin EPA-traktor till att skjutsa fjortisar ner till macken och sina muskler till att slåss i samband med förtäring av t ex. marijuana och bärs så är man en riktig jävla lantis, en riktig Orsing. Det finns fler än vad man tror. Tur att Filip och hans vänner inte hör dit enligt dessa mått.

Min förmiddag i receptionen har tillbringats med att ta reda på följande:

• Vilken kändis jag bäst passar ihop med.
• Vilken drog jag är.
• Vilken LOLcat jag är.

OCH vilket som är mitt idealyrke.

Jag har alltså haft en mycket händelserik dag hittills men tiden har ju trots allt sniglat sig en bit så nu har jag 2 timmar och 17 minuter kvar av arbetsdagen, därefter tilldelas jag påsklov. Ett påsklov som ska spenderas delvis i Orsa och delvis på än så länge okänd ort. Det beror helt på hur pass spontan pappa råkar vara den här veckan. Han har ju så många idéer för sig.

Hans senaste projekt är vad han själv uttryckte som "reclaim the innergårds" vilket innebär att han vill riva vår så meningslösa innergård bestående av en ful lekplats och två bänkar till en koloniträdgård, grillplats och potatisland. Lycka till med att få alla mossbeväxta pensionärer i området att gå med på det. Det kommer aldrig hända men man kan ju alltid hoppas, även om jag inte är speciellt sugen på att grilla ihop med mina så fantastiskt tråkiga grannar så var ändå tanken på förändring lockande.

I eftermiddag bär det av mot Orsa där jag kommer att tillbringa typ 3/4 dagar. Hoppas det inte blir allt för påfrestande för Filip att släpa med mig till sina vänner. Jag ser väldigt mycket fram emot det. Av det lilla jag träffat dem så kan jag verkligen säga att jag är stormförtjust. Filip ska verkligen vara stolt över att ha sådana fina människor omkring sig. Personer av det där opretentiösa, konkreta, roliga och avslappnade slaget som jag älskar! Folk som vet att de är kunniga, duktiga osv. och därför inte heller behöver skylta med det. Det är iallafall det intrycket jag har fått och det känns väldigt tryggt, jag känner mig väldigt välkomnad.