Två flugor på smällen

Japp, sitter och jobbar och pluggar samtidigt. Det känns bra att få den där NkB-redovisningen överstökad. Men jag känner mig helt matt i kroppen, jag fattar inte vad som hände igår. Jag typ flöt ut mellan medvetande och.. inte. Det var jävligt obehagligt, och utan att jag märkte det däckade jag i sängen när jag kom hem och vaknade inte förrän 19.30 typ. Sedan sov jag jättekonstigt på natten, störda drömmar, sömnparalyser etc.

Jag är lite ledsen över att jag inte vågade ta tag i Sigur Rós-projektet till Live Night men.. helt ärligt så känns det ite som att det skulle bli bra. Och det skulle verkligen ha krävt "all tid i världen." Dessutom är jag för jävla feg för att dra in folk i projekt där jag bär det största ansvaret för att det ska bli bra och att alla ska bli nöjda. Det känns nog läskigt med klasskivan.

Jaja. Framtidsplaner då?
Jag är kluven i frågan. Jag är nämligen sugen på ALLA möjligheter, vilket suger för då kommer jag garanterat ångra mitt val. Jag vill:

• Plugga utomlands: USA, UK, Canada osv.
• Plugga i Uppsala: Psykologi, lärare, sjukgymnast
• Plugga på någon form av teaterskola, regi, skådespel
• Bo hemma, jobba, spara pengar och ta lite småkurser på SU

Jävla skitframtid. Varför är inte bara allt som förr då man inte hade något annat val än att ta över pappas arbete i kolgruvan. Eller bara bli bortgift. Soft.

förtroenden.

Telefonen är tyst. Väldigt tyst. Irriterande tyst. Det borde vara ganska skönt att inte behöva se deprimerande meddelanden som man inte alls vet hur man ska svara på. Men nu saknar jag dem. Och känner mig dum och lättlurad som svarade på dem.

Tänk vad nykärlek kan göra för dig själv och din omgivning. Man var ingen vän, kanske bara en axel, en såndär vän som nöjer sig med att lyssna och stödja. Kanske i någon löjlig förhoppning om att det skulle komma bättre tider så man kan göra roligare saker tillsammans. Att man var en sådan vän som består i alla väder. Nu känner jag mig som en urvriden disktrasa, ungefär. Jag känner mig på riktigt ledsen och sårad.

Men jag kanske inte borde ta ut förlusten i förskott. Kanske är det som sagt nykärleken som ställer till det i en månad framåt eller något. Det återstår att se.

Det här är en väldigt bra dag. Inte för att det har hänt så mycket mer än att mitt projektarbete hade en liten markering längst ned på sidan: MVG

Nu kommer jag återigen kunna sova på nätterna. Bokstavligt talat.

<3

Efter endast tre dagar i skolan är jag trött och opepp.

Det som gjorde större delen av min dag var när jag och Maria smet in i ett pianorum och sjöng Spektor tillsammans. Jag har insett att hon är den enda människan som jag vågar sjunga inför. Om man då bortser från min sånglärare <3>

Sitter och lyssnar på soundtracket till "the Nutcracker Prince"(1993) Ni vet, filmen alla bör älska. Tchaikovsky är och har länge varit min absoluta favoritkompositör. Jag får minnesbilder där jag dansar balett framför filmen, upp över öronen förälskad i den tecknade nötknäpparprinsen Hans.

Och just det, London var jätteroligt.

Söndag

Idag är det den 3:e januari. Idag ska jag åka med tåget till Orsa kl. 17.45. I Orsa ska jag spendera tre dagar för att sedan åka hem, packa om, sova, planera och åka till London.

Även om detta kommer att bli sjukt stressigt så vet jag att det är värt det. Att få vara tillsammans med Filip. Bara vara med Filip i ett par dagar och slappna av lite från alla nyårsäventyr även om veckan har varit så rolig. Jossan och Ylva har sovit hos mig nästan varje dag. Vi har ätit onyttig mat, varit sunkiga, tittat på Nötknäpparen 3 gånger varav en i hög hastighet vilket var det sjukaste jag sett, typ. Blev helt utmattad av skratt. Det här året har börjat bra alltså :)

Nyår

AVATAR 3D

Bordsdukningen

Alla vet att man inte ska satsa på nyårsafton. Man ska inte ha för höga förhoppningar etc. Men det här var faktiskt den roligaste nyårsafton som jag har varit med om. Trots att festen hölls hemma hos mig.

Jag och Jessica <3

Nyårspuss

Filip och gänget kom ner från Orsa för att fira med bl.a mig, Josse och Ylva. Fler vänner och bekanta rullade in under kvällens gång och på tolvslaget stod vi utomhus och skådade raketer som for över himlavalvet överallt runt omkring oss.

Jag lyckades hålla mig glad tills ganska långt in på natten. Trots att jag var ordentligt rund under fötterna. Jag blir ju så oerhört lätt deprimerad och melankolisk när jag får för mycket. Då får jag för mig att jag inte räcker till, att alla hatar mig men ljuger! Detta hände även denna kväll kan jag säga. Dock hade de flesta redan gått då och jag lyckades tänka förnuftigt. "Tänk positivt, tänk positivt! "

Dagen efter sprang pojkarna runt med moppar och dammsugare. <3 Allt blev skinande rent igen. Vi låg och kollade på den fantastiska filmen Air Bud, den där retrievern som spelar basket med sin husse. Jag har nog aldrig haft en så trevlig "dagen efter". Sedan stack killarna hem och jag återvände till teven där jag somnade, utmattad och uttråkad av den plötsliga ensamheten.

Nu har jag i alla fall boket en biljett upp till Orsa, jag åker i morgon och kommer hem den 6:e. Då blir det stressa stressa, checka in, packa, planera, hitta pass, sova och åka till London med flickorna!

Jag, Daniel, Josse och Ylva

Gott nytt år

Nyårslöften.

Jag har faktiskt ett.

Att sluta ångra mig över småsaker. T ex att jag ångrar ett köp, eller att jag inte köpte biljett till en speciell konsert, att jag inte gick på en speciell fest.

Jag kände något och gjorde ett val, jag måste börja lära mig hålla mig till det och inte känna efter senare.

Mellandagar

Idag vaknade jag upp hemma hos Josefin. Det var medvetet. Efter en sund frukost tog vi oss in till stan med sällskapet Ylva. Vi hade ett par ärenden och i förbifarten kunde vi ju passa på att kolla in lite rea.

Att gå n på Zara var som att gå in på en konsert som spårar ur. Folk betedde sig som djur. Det knuffades, drogs och revs runt bland kläderna. Folk var stirriga och slängde kläder hejvilt omkring sig. Det var bland de sjukaste jag varit med om, att bara gå runt där, och iaktta. Bara för att en tröja kostar 79:- istället för 149 :- Alla jagade upp varandra. Om man lägger till att jag lider av mensvärk idag så kan vi konstatera att fem timmar i stan tog kol på mig.

I kväll ska vi äta plättar och ta på oss ansiktsmasker. <3

Juldagen

Det är något alldeles speciellt med juldagen. All julstress släpper helt och alla är nöjda med tillvaron. Jag minns när man var liten och hade fått det där lego-setet som man började bygga med direkt efter julklappsutdelningen. Dock var man liten och utmattad av all upphetsning så man somnade pladask på heltäckningsmattan. Men dagen efter! Då kunde man pyssla med det där, hela dagen. Alla sköter sitt. Här sitter jag med en kopp julté, lyssnar på Mum och pillar på min nya kompaktkamera, Canon s90 som jag fick igår. Det är stämningsfullt.

Ska nog sticka och kolla in lite mellandagsrea i eftermiddag. Ska titta efter ett till minneskort och ett lättare kamerafodral. Det börjar närma sig London och fyfan vad jag ska fota och filma.

Dock sov jag verkligen inte bra i natt. Det tog en evighet innan jag somnade och jag drömde massor med oroliga stressdrömmar. Om nyårsafton och klasskiva. "Tänk om allt skiter sig", ungefär så gick mina tankebanor. Jag vill verkligen göra det så bra som möjligt för alla men det känns som att jag håller på att tappa kontrollen över allt som jag ansvarar för. Usch. Dessutom kan man inte göra något åt någonting nu när man har jullov!

Jag kind of saknar Filip också. Han fick en uppstoppad, gammal uggla i julklapp av sina farföräldrar. lol. Han blev glad som ett litet barn. Helt besatt av ugglor, gulle. Jag vill åka skidor med honom och jag vill åka utomlands med honom. Jag och pappa kollar på resa till NY i april och då, förhoppningsvis, vill han följa med. Det vore awesome.

Det är bra :)

Avatar var helt fucking awesome. Alltså, det är varken min eller Filips genre och vi hade inga förväntningar egentligen. Men herregud vilken film. Vi satt tårögda båda två. Det hade jag aldrig kunnat tro. Och vi såg den inte ens i 3D. Handlingen var klassisk. Amerikanen som ska äga natives och lära dem en riktig läxa, han blir kär, känner magin av den ursprungliga miljön och byter sida. Det har vi sett och det brukar vi inte gilla. Men den var så otroligt snyggt gjord. Invånarna på Pandora var varken fula eller snygga, ganska konstiga. Dock märkte man en bit in i filmen hur förälskad man blev i dem.

Nog om det, se den.

Här är det julstämning <3

Stök

Nu har skolan tagit slut för denna termin. Självklart blir jag sjuk, det första som händer, som alla andra lov. Skönt är i alla fall att jag är klar med alla julklappar och de flesta är t.o.m inslagna, lackade och klara. Jag älskar verkligen julpyssel. Det är typ roligare att slå in julklappar, riktigt fint och omsorgsfullt än att få dem. Jag har också bakat Rocky Road, en helt extrem chokladkaksgrej innehållande allt som är onyttigt. Jag har bara ätit en bit, god men jag får nog inte i mig mer (nej jag tror inte att jag blir tjock MEN det är för mycket, herregud) Det är ungefär som att dricka latte, eller öl. Efter ett glas blir jag så jävla mätt.

Jag är stolt över pappa och Kristina som faktiskt har valt att strunta i julskinka i år, köttälskare som de är. Helt utan att jag övertalat dem. Istället ska vi fixa till en god rödbetsrätt med feta, det blir nog juligt det med.

Ikväll ska jag och Fiilp se Avatar. Alla säger att den är så otroligt awesome, vi får se, vi får se. Sedan bär det hem till mor som anordnar tidig julklappsutdelning eftersom riktiga julen inträffar hos far. Spännande spännande.

19, ....

Gissa vad jag kom på?
Jag hade glömt ett par kurser när jag räknade ut mitt snitt. Så. Mitt snittbetyg är 19,53 !!! Det är alltså i teorin tillräckligt mycket för att ha chansen att komma in på psykologiprogammet i Uppsala!! :D

Lycklig just nu.

När jag kommer hem ska jag:

• Städa och göra det mysigt
  
• Sortera alla papper (skola, jobb, bank osv.)
• Skriva Svenska, NuKo, opponering och KuHi
• Skriva låttext och melodi
• Pyssla om mig själv.
  

Det slog mig just att jag i år kommer ha möjlighet att ta del av MELLANDAGSREAN! Yeah. Men jag ska spara pengar till London, så det sprack.

What happens on the personalfest, stays on the personalfest?

Var på julbord med hela jobbet igår. Där hölls det tal och delades ut fina presenter. Där pratades det om viktiga och mindre viktiga företeelser. Det sjöngs fina julsånger och snuskiga Bamsevisor som man inte hört sedan typ femman? Vilt fnissande 40-50åringar som bräker på med vulgära skämt och sånger, det var fascinerande.

Sedan, i taxin, förvandlades damerna (inkluderande min mamma) till nyblivna 18-åringar som går ut för första gången. Flams och fniss. Men det kan de väl få vara då och då. Det är de värda.

Ändå fruktar jag att en dag vakna upp och inte längre kunna dansa snyggt, inte längre vara rolig, inte längre förstå skämt, inte hänga med. Bara vara fånig och pinsam vad jag än företar mig. Hur mycket jag än anstränger mig. Och det värsta är att jag måste det! För det är ännu töntigare med vuxna människor som gör allt för att vara coola och ungdomliga. "Ryser"

Nåväl, det var ändå jag som skulle upp och jobba, annars kanske jag hade sett situationen lite annorlunda.

19,14

Oh nej. Det räcker inte. Det räcker fan knappt till någonting. Det är det som är så jävla värdelöst. Att tre VGn ska kunna peta en från psykologiprogrammet. Och det blir dessutom ännu svårare i år med de där otroligt korkade meritpoängen. Vad vill de uppnå med dem? Jo, att man ska lära sig något som "är bra att kunna", typ spanska.

Betygssystemet är på tal om det hela bara ett rent lotteri. Det spelar ingen egentlig roll hur duktig du är. Lärarna i Stockholm och skolorna ute på landet spelar roll. Får du fel lärare i Stockholm, tack och hej, de hittar alla anledningar till att sänka dig. Går du i typ, Mora, då är det bara att glida igenom med alla MVG. För de vill få status.

Tre VG, resten MVG. Borde inte det räcka? Vad kräver de av en? Jag blir så himla ledsen när jag tänker på det. Även om det är möjligt att läsa upp dem så blir jag rentav rebellisk och vill inte läsa upp dem. Varför ska det behövas. Varför behövs det ett MVG i Matte B för att jag ska komma in på psykologi i Uppsala? Det är alltså högskoleprovet som avgör.

För övrigt, nu när jag ännu är inne på vidareutbildningar kan jag passa på att nämna mina planer. Vad jag vill göra efter gymnasiet. I Sverige vill jag plugga psykologi i Uppsala, det är jag helt inne på. Psykolog har jag velat bli sedan mellanstadiet.

Annars skulle jag ju vilja fortsätta sträva efter drömmen att jobba med teater, film och regi. Sverige ligger dock så långt efter i teaterutvcklingen så det vill jag så jävla gärna plugga i USA eller Canada. "New York Film Academy", det tråkiga där är att man förlorar campuslivet som jag skulle vilja uppleva. Los Angeles vore toppen men jag tror inte att jag skulle överleva solen, tyvärr. Så, jag hittade, "University of Brittish Culumbia", Vancouver. De har en teaterlinje blandat med film och foto, perfekt. Och vädret, perfekt. Jag ska visserligen kolla fler College men det verkar än så länge suveränt.

Kropp.

Uh. Jag måste börja träna ordentligt igen. Yogan är slut och jag känner mig som en... säck? Alternativt en tjockis. Funderar på att skriva ihop ett färgglatt, ambitiöst träningsschema nu när det mesta av skolarbetet är slut. 3 ggr i veckan. Det är mitt mål, mer behövs inte. Egentligen gör 1-2 ggr i veckan underverk. Då känner jag mig pigg, fräsch, frisk och klar i huvudet.