Midnattspremiär

Nu har jag tänkt lite. Inte tänkt klart än, förstås. Jag måste se filmen åtminstone en gång till.
Men jag tänkte skriva lite om min och Myras kväll i torsdags. Det var ju som sagt midnattspremiär av filmen "New Moon". Jag och Myra har suttit hela året och följt inspelningen, intervjuer, bilder osv. Det har blivit lite av en hobby faktiskt.

Vi skulle såklart vara satsiga och snyggast utklädda av alla (ja, så klart man ska klä ut sig för ett sådant event) Så vi höll på hela eftermiddagen med perukuppsättning, hårlockning, sminkbas, kläder, linser, rubbet!


Vi var snyggast! Både utklädnadsmässigt och utseendemässigt. Allas ögon var på oss. Endel hoppade till av överraskning, tisslandes och tasslandes, foton togs, TV-intervju. Vi lyckades. MEN vi vann inte tävlingen för bästa utklädnad, det gjorde någon annan liten tjej som typ hade virat en sjal runt huvudet och tagit på sig ett par solbrillor.... Jaja, det var ju ändå för filmen som vi kom dit i första hand.

Okej, jag skäms sjuukt mycket för min plötsliga black-out när engelskan måste fram. Fan, det var ju inte så jag skulle säga xD Tur att typ ingen läser denna blogg. Så jag bjuder på det.

http://www.lifeinthecity.com/people/2009/11/fans-new-moon-screening-sthlm1

Och filmen, ja. Jo... Jooo, den var bra, jättebra. På flera sätt var den bättre än ettan men på många sätt hade den tappat samma charm som ettan och då menar jag inteantalet Edward Cullen-scener. Bl. a musiken. Twilight är lite känt för sitt "lite egna" musikval. Den har med mycket bra musik från mindre artister. Filmmusiksorkestern finns inte med. Iallafall inte då..

Nu när de hade större budget och lite mer självförtroende satsade de istället på att köra på de episka stråkarna. Det gav inte alls samma effekt, det blev däremot mer löjligt plötsligt. Scenerna med avgörande, känsliga samtal räddades i förra filmen med ett bra soundtrack, nu rubbades de och gav de "intellektuella" recensenterna i city och metro (som INTE har läst böckerna) chansen att såga filmen och dess fans ännu mer.

Det var dock artister som Lykke Li och Thom Yorke som fick långa musikdelar i filmen, och de delarna, ja, de var fantastiska.

De hade fått med förvånadsvärt mycket stoff från boken vilket så klart är väldigt positivt. Synd var att de då var tvungna att hetsa igenom handligen, hetsa igenom olika scener men dra ut på tok för mycket på scener som inte alls betydde särskilt mycket. T ex var det för många "No Bella, Jacob i love you but i cant, bella aah ooh, noo, you dont, uuuh aaah". Eller så var det bara så att de drog ut på dem med lite hjälp från orkestern.

Men i helhet var den mer välgjord än twilight, inte riktigt samma "twi-känsla", men absolut ångestfylld som den ska vara och lika snygg scenografi som alltid!
Jag ger den 3,5 av 5
(än så länge, ska se den igen snart, en gång mitt i natten gills inte)