Fel.

Jag börjar tröttna på att jag nästan aldrig är riktigt glad. Allt börjar egentligen från att jag kommit till skolan. Där är det dock relativt enkelt att få saker och ting att se lätt ut. Men när jag kommer hem, det är en annan femma. Då är det dags att sjunka in i någon slags mild ångest som håller i sig som en knut precis innanför bröstbenet...

Jag har många gånger trott att detta beror på att jag är översocial och måste ha sällskap. Så är inte fallet, tror jag nu. Jag tycker bara inte om att komma hem och känna att jag har misslyckats med att känna mig hemma i skolan. Och att det inte spelar någon som helst roll, vad jag än gör där. Vare sig det är att få bra betyg eller att anordna klasskivan. Vad betyder det egentligen för mig? Vad betyder det för någon annan? Hur gör man för att njuta av tillvaron fullt ut.. Jag önskar innerligt att mitt öde inte är att ångra hela mitt liv.

Jag har inga problem med att vara ensam. Men att känna sig ensam.. Det är inte kul alltså.