Inser sin litenhet när insikten om att ett liv faktiskt kan ta slut kryper sig in i alla vrår, i kroppen, i själen. Det finns inte. Det finns många studier som visar att vi människor vet att vi måste dö men det kan vi inte förstå förrän döden verkligen står för dörren. Ingen kan göra det. Det är därför det är i princip omöjligt att ta sitt eget liv. Vi tror undermedvetet att vi är odödliga.Jag fick ett besked i torsdags om att en underbar människa har gått bort. Jag kan fortfarande inte förstå det. Det går inte. Jag pratar för mig själv, med henne. Säger att jag vet att hon är trygg nu och att jag vet att hon är på ett bättre ställe än oss andra. Avundas på något obegripligt sätt. Vet att man inte får skriva så. Men så känns det. Det är väl en del av chocken, antar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar