Det slutar inte snöa. Någon hörde min bön kvällen den nionde december, det första "snökaoset", att det skulle ligga kvar genom hela februari innan solen tillåts värma ansiktet. Jag har njutit av nästan varenda sekund. Särskilt på nätterna när det är månklart, snön verkligen gnistrar ikapp med stjärnorna, lol men det är sagolikt!

Nu har jag medverkat i SKI's kvalitetsundersökning om Rytmus. Det var svårt att svara på frågorna. Om jag skulle svara precis som jag upplever det eller om jag ska svara så som jag tror de flesta upplever det, för att vara rättvis. Jag kanske tänker helt annorlunda om hur en bra skola ska vara. Själv skulle jag vilja vara elev på en såndär experimentskola där studierna är anpassade efter tonåringars biologiska förutsättningar. T ex att skolan börjar tidigast 10.30, man har aktiviteter/gymnastik 45 minuter varje dag, näringsrik skolmat och miljötänk. Jag skulle vilja starta en sådan skola.

alltså. Det känns som att bli dumpad.

Städat badrummet.

Becca åkte nyss härifrån. Igår satt vi uppe och pratade om allt, drack mysté och slötttade på twilight. Jag är så glad för hennes skull. Att hon äntligen har hittat en pojke som inte är helt tappad bakom en vagn. Han är faktiskt till och med snygg. Framförallt så känner jag att han är trygg och det är verkligen en lättnad.

Filip har begett sig till Orsa för att spendera helgen med föräldrar och pojkar. Själv ska jag plugga då jag varken har fika- eller "gåutpengar". Den nedrans lönen kommer inte förrän på torsdag.

Det jag vill göra är att köpa en födelsedagspresent till Filip som fyller !!20!! på fredag. Vad ska jag köpa? Han är ju så attans kräsen :P

Fel.

Jag börjar tröttna på att jag nästan aldrig är riktigt glad. Allt börjar egentligen från att jag kommit till skolan. Där är det dock relativt enkelt att få saker och ting att se lätt ut. Men när jag kommer hem, det är en annan femma. Då är det dags att sjunka in i någon slags mild ångest som håller i sig som en knut precis innanför bröstbenet...

Jag har många gånger trott att detta beror på att jag är översocial och måste ha sällskap. Så är inte fallet, tror jag nu. Jag tycker bara inte om att komma hem och känna att jag har misslyckats med att känna mig hemma i skolan. Och att det inte spelar någon som helst roll, vad jag än gör där. Vare sig det är att få bra betyg eller att anordna klasskivan. Vad betyder det egentligen för mig? Vad betyder det för någon annan? Hur gör man för att njuta av tillvaron fullt ut.. Jag önskar innerligt att mitt öde inte är att ångra hela mitt liv.

Jag har inga problem med att vara ensam. Men att känna sig ensam.. Det är inte kul alltså.

Yogi

http://www.tabyenskilda.se/webbtv/mediaplayer.asp?slinga_id=160&program_id=1217

För några veckor sedan var jag och min yogalärare med på TV Nord, Täbys lokalteve producerad av eleverna på Täby Enskilda Gymnasium. Ni orkar nog inte se intervjun men kolla gärna på detta klipp där vi visar upp lite olika solhälsningar ;)

Skulle inte länka det om jag inte såg smidig ut..

Puss

...hennes första OS

OCH HON VANN! FYFAN VA STARKT! Åh, vad jag beundrar dig, Charlotte Kalla! Första svenskan på 42 år (42 år) som tar guld i individuell distans, jag blir så imponerad!

Is it Love or Lust?

Imorgon är det Alla Hjärtans Dag. Det innebär att min mamma och min lillasyster fyller år. Ska nog minsann ge Filip något litet och fint också. Bara för att han är så fin <3

Sedan får väl resten av dagen gå till att skriva svenska c. Nice Nice.

Synd att himlen är vit. Annars hade ja och pappa åkt längdskidor. Jag tänker ge mig fan på at bli bra på det. Jag vill få den där känslan som när man åker långfärdskridskor och liksom bara, svävar fram, fort utan att knapppt röra någonting.

Nog om det. Jag ska till jobbet om ca 10 minuter.

Tänk vad skönt dt vore att ha pengar att spendera... Då skulle jag inte blinkat en sekund när japanresan föreslogs. Jag vill inte heller vänta tills nästa vår, egentligen. Men jag måste tänka realistiskt, jag. har. inte. råd.

Jag har inte råd att boka flera festivaler i sommar. Jag kan boka en. Därför vill jag välja ut en med omsorg, ungefär. Nu är det tyvärr så att alla bra artister spelar på olika festivaler. Varför kan de inte bli "super-best-friends" och åka tillsammans varje gång de ska spela. I turnébussen sitter Rammstein, Regina Spektor, Muse, Opeth osv... Vilken stämning :)

Wiih, jag och Filip följer med till Åre första helgen på sportis! Jag ska försöka få honom att åka skidor.... Jag är bästa skidlärarn. Jag lyckades få en kines att svänga själv ;)

Penguin Café Orchestra – Perpetuum Mobile

"the Vampire Diaries"

...först tänkte jag "vilket skämt"! Mitt i Twi-hysterin komma upp med en dålig kopia. Men det visade sig ju att de bara hade ställt ut böckerna lite mer synligt än förut, "the Vampire Diaries" skrevs nämligen för 15 år sedan. Nu får de en chans att sälja på nytt. De passade även på att spela in en TV-serie baserade på böckerna, den dyker upp på Kanal 5 i september. Jag blev så nyfiken på hur de hade gjort utan att kopiera Twilight ändå, så jag kollade in några avsnitt. Och jag måste säga att det var så töntigt att det blev charmigt. Det kändes lite 80-tal även om det utspelades år 2009, karaktärerna lyssnar på Taylor Swift och läser Twilight-serien.

Serien handlar om Elena, en high school-flicka som nyligen kommit tillbaka till skolan efter att ha förlorat sina föräldrar i en bilolycka. En annan som kommer tillbaka till skolan, med en aning längre frånvaro, är Stephen. En oemotståndlig (han är skitful) vampyr som inte vill något hellre än att leva på mänskliga villkor, tämja monstret inombords... Han blir hursomhelst förälskad i Elena vars känslor är besvarade. Hans värld är perfekt så länge hon är säker. Men för att saker och ting ska bli med komplicerade kommer Stephens bror, Damon tillbaka. Han är förstås ingen snäll vampyr utan leker med människoliven genom att manipulera dem, suga deras blod och ligga med dem.

Vampyrerna i denna serie dör av solljus osv. Som det ska vara. MEN, de har en speciell epic ring på sig som gör att de klarar sig, bra va?

Och just det, Elena påminner starkt om en ex-flickvän till både Stephen och Damon som de bråkade om för typ 100 år sedan. Kan vara värt att veta.

Efter att sammanlagt fem kroppar har hittats, tömda på blod börjar misstankarna hos poliser vakna till liv, the Salvatores är tillbaka! BAMBAMBAM!

Nej men faktiskt, den har viss charm så jag kan inte såga den. Ska kolla på fler avsnitt när jag kommer hem.

Två flugor på smällen

Japp, sitter och jobbar och pluggar samtidigt. Det känns bra att få den där NkB-redovisningen överstökad. Men jag känner mig helt matt i kroppen, jag fattar inte vad som hände igår. Jag typ flöt ut mellan medvetande och.. inte. Det var jävligt obehagligt, och utan att jag märkte det däckade jag i sängen när jag kom hem och vaknade inte förrän 19.30 typ. Sedan sov jag jättekonstigt på natten, störda drömmar, sömnparalyser etc.

Jag är lite ledsen över att jag inte vågade ta tag i Sigur Rós-projektet till Live Night men.. helt ärligt så känns det ite som att det skulle bli bra. Och det skulle verkligen ha krävt "all tid i världen." Dessutom är jag för jävla feg för att dra in folk i projekt där jag bär det största ansvaret för att det ska bli bra och att alla ska bli nöjda. Det känns nog läskigt med klasskivan.

Jaja. Framtidsplaner då?
Jag är kluven i frågan. Jag är nämligen sugen på ALLA möjligheter, vilket suger för då kommer jag garanterat ångra mitt val. Jag vill:

• Plugga utomlands: USA, UK, Canada osv.
• Plugga i Uppsala: Psykologi, lärare, sjukgymnast
• Plugga på någon form av teaterskola, regi, skådespel
• Bo hemma, jobba, spara pengar och ta lite småkurser på SU

Jävla skitframtid. Varför är inte bara allt som förr då man inte hade något annat val än att ta över pappas arbete i kolgruvan. Eller bara bli bortgift. Soft.

förtroenden.

Telefonen är tyst. Väldigt tyst. Irriterande tyst. Det borde vara ganska skönt att inte behöva se deprimerande meddelanden som man inte alls vet hur man ska svara på. Men nu saknar jag dem. Och känner mig dum och lättlurad som svarade på dem.

Tänk vad nykärlek kan göra för dig själv och din omgivning. Man var ingen vän, kanske bara en axel, en såndär vän som nöjer sig med att lyssna och stödja. Kanske i någon löjlig förhoppning om att det skulle komma bättre tider så man kan göra roligare saker tillsammans. Att man var en sådan vän som består i alla väder. Nu känner jag mig som en urvriden disktrasa, ungefär. Jag känner mig på riktigt ledsen och sårad.

Men jag kanske inte borde ta ut förlusten i förskott. Kanske är det som sagt nykärleken som ställer till det i en månad framåt eller något. Det återstår att se.

Det här är en väldigt bra dag. Inte för att det har hänt så mycket mer än att mitt projektarbete hade en liten markering längst ned på sidan: MVG

Nu kommer jag återigen kunna sova på nätterna. Bokstavligt talat.

<3

Efter endast tre dagar i skolan är jag trött och opepp.

Det som gjorde större delen av min dag var när jag och Maria smet in i ett pianorum och sjöng Spektor tillsammans. Jag har insett att hon är den enda människan som jag vågar sjunga inför. Om man då bortser från min sånglärare <3>

Sitter och lyssnar på soundtracket till "the Nutcracker Prince"(1993) Ni vet, filmen alla bör älska. Tchaikovsky är och har länge varit min absoluta favoritkompositör. Jag får minnesbilder där jag dansar balett framför filmen, upp över öronen förälskad i den tecknade nötknäpparprinsen Hans.

Och just det, London var jätteroligt.

Söndag

Idag är det den 3:e januari. Idag ska jag åka med tåget till Orsa kl. 17.45. I Orsa ska jag spendera tre dagar för att sedan åka hem, packa om, sova, planera och åka till London.

Även om detta kommer att bli sjukt stressigt så vet jag att det är värt det. Att få vara tillsammans med Filip. Bara vara med Filip i ett par dagar och slappna av lite från alla nyårsäventyr även om veckan har varit så rolig. Jossan och Ylva har sovit hos mig nästan varje dag. Vi har ätit onyttig mat, varit sunkiga, tittat på Nötknäpparen 3 gånger varav en i hög hastighet vilket var det sjukaste jag sett, typ. Blev helt utmattad av skratt. Det här året har börjat bra alltså :)

Nyår

AVATAR 3D

Bordsdukningen

Alla vet att man inte ska satsa på nyårsafton. Man ska inte ha för höga förhoppningar etc. Men det här var faktiskt den roligaste nyårsafton som jag har varit med om. Trots att festen hölls hemma hos mig.

Jag och Jessica <3

Nyårspuss

Filip och gänget kom ner från Orsa för att fira med bl.a mig, Josse och Ylva. Fler vänner och bekanta rullade in under kvällens gång och på tolvslaget stod vi utomhus och skådade raketer som for över himlavalvet överallt runt omkring oss.

Jag lyckades hålla mig glad tills ganska långt in på natten. Trots att jag var ordentligt rund under fötterna. Jag blir ju så oerhört lätt deprimerad och melankolisk när jag får för mycket. Då får jag för mig att jag inte räcker till, att alla hatar mig men ljuger! Detta hände även denna kväll kan jag säga. Dock hade de flesta redan gått då och jag lyckades tänka förnuftigt. "Tänk positivt, tänk positivt! "

Dagen efter sprang pojkarna runt med moppar och dammsugare. <3 Allt blev skinande rent igen. Vi låg och kollade på den fantastiska filmen Air Bud, den där retrievern som spelar basket med sin husse. Jag har nog aldrig haft en så trevlig "dagen efter". Sedan stack killarna hem och jag återvände till teven där jag somnade, utmattad och uttråkad av den plötsliga ensamheten.

Nu har jag i alla fall boket en biljett upp till Orsa, jag åker i morgon och kommer hem den 6:e. Då blir det stressa stressa, checka in, packa, planera, hitta pass, sova och åka till London med flickorna!

Jag, Daniel, Josse och Ylva

Gott nytt år