There will never be another you

Många människor i åldern 15-25 ser gärna svart/vitt på livet. Antingen mår man bra och allt är frid och fröjd. Eller så är man ständigt nere i tvivel och sorg. Nästan alla av oss kan känna igen oss. Man har sina perioder och för vissa som är extra mottagliga och öppna för känslor kommer de mycket kraftigare.

Eftersom man känner att man aldrig kommer att kunna vara uppriktigt glad så söker man en sida av sig som man kan kontrollera. Det är tryggare men samtidigt många gånger mer plågsamt. Att förakta och hata sig själv. Du kan styra ditt (negativa) humör genom att exempelvis svälta dig själv eller skära dig i handlederna. Du har kontrollen. Du kan fantisera om att ta livet av dig bara för att du vet att du är den enda som kan ta beslutet. Men det är sällan det händer. Den där biten där man tar sitt egna liv. Det är för att man i grund och botten egentligen vill leva. Ofta handlar det som sagt bara om att vilja ha bekräftelse, kontroll och kontakt. För du kan dessutom kontrollera din omvärld på detta sätt. Du vet att det finns människor som verkligen älskar dig och som påverkas om du mår dåligt. Du kan även styra dem.

Varför skulle man då någonsin bestämma sig för att låta sig själv vara lycklig, normalviktig och riskera att människor drar nytta av en istället?

Det är inte konstigt att detta kommer fram i tonåren. Man vill ju bryta sig loss och bestämma mer och mer över sig själv. Man har sina föräldrar och vänner lindade runt fingret på det sättet. Man vill vara unik, sticka ut. Man får en kick av tanken på att vara "weird". Det känns sexigt och mystiskt.

Jag är inte naiv nog att tro att det hjälper med att säga "Jag bryr mig ju om dig, fattar du inte det? Du är smal, du är bra, du är bäst!"

Det jag ska göra när jag träffar dig nästa gång är att:

1. Slå dig på käften.

2. Ge dig en varm kram.

... 7 minuter kvar av VM-finalen.

Livet är bra jävla konstigt ibland.

Inom loppet av en vecka förvreds plötsligt min verklighet och tillvaro.

Vad händer runt omkring mig?

Varför hängde jag inte med och vad fan ska jag göra nu?

Tänk vad kreativ man blir i tankarna när man står med ett val och allt hänger helt och hållet på en själv. Scenarion spelas upp i huvudet, fantasin tar över.

Och allt detta precis i ett skede då livet håller på att förändras helt och hållet.

Jag står på en kant och jag kan välja hur jag ska falla och landa.

Jag är väl bortskämd.

Allt handlar om inställning.

Var kanske på världens roligaste skiva i veckan. Det var dygnet efter vår klasskiva som förövrigt också blev väldigt lyckad och uppskattad. Hursomhelst så var det en 24h-kryssning med Jessicas och Amandas klass från Åva. Silja Galaxy! Hur underbart är inte det? Det var hur kul som helst att festa runt mellan dansgolv, karaokebaren, festvåningen, däck, cigarrbaren. För att inte tala om alla hytter som höll hemmafest!

Trots att resan innehöll en del tråkigheter så är jag så lycklig att jag följde med. Att jag för det första har lärt känna Jessica och Amanda det senaste året, ni är underbara!

Dagen då vi gled in emot Stockholm satt vi uppe på färjtaket och bara njöt av stämningen, ost och oliver som Felix hade köpt. Teatergruppen, den manliga delen + jag var ju där, så klart.

Och en annan sak som är grym är att vi spelar Maniac på ensemblen! :D
Och snart snart springer vi ut.
Och snart snart får jag förhoppningsvis testa på teaterlivet i Vancouver.

Pengar rullar in som dom ska de går bra nu

Idag känns det lite bättre. Faktiskt mycket bättre. Jag förhandlade med festfixaren igår. Något av det läskigaste jag tagit mig igenom. Lame, jag vet men så går det med telefonfobi. I alla fall lyckades jag låta tillräckligt hård och bestämt att han faktiskt sänkte kravet på eftersläppsantalet från 215 till 130 st biljetter!!! Alltså, jag fick ned det med 85 biljetter.

"Men då får ni ingen känd DJ!!!!!!!!!"
"... ..ok :) "

Och det verkar som om klassen förstår att det är på riktigt nu. Att deras pengar kan komma att försvinna :P

"Jag ska trycka en pin till dig *ansvar, nej tack*-"

Det sa en gammal vän jag träffade på idag efter att jag kortfattat berättat om allt elände med klasskivan. Ni vet, den jag håller i. Jag antar att jag har färre än en läsare på denna blogg så varför inte bara spoila hela scenariot.

Jag skrev på avtalet med SchoolsOut AB i november om att hålla klasskiva på O'learys i Gamla stan. Middag 19-22, eftersläpp 22-03. Vi fick i uppgift att sälja minst 80 middagsbiljetter och 215 eftersläppare. Det betyder 3 middagsbiljetter/person och 7-8 eftersläppsbiljetter/person, inte alltför mycket. Månader gick. Jag gick stundtals in och kikade på den preliminära gästlistan på hemsidan och där stod gång på gång endast mitt namn uppskrivet. Nice, hela lokalen för sig själv. Hur kan det vara så jävla svårt att åtminstone köpa sin egen biljett till sitt eget event? Särskilt när man har 6 månader på sig och ständigt blir påmind av klassens morsa.

Försäljningen går med andra ord inte så bra.

Skulle vi ställa in alltihop så skulle alla bli tvungna att betala 2000 kr vardera, hela beloppet av alla biljetter. Men här kom ett dilemma: Festfixaren ringde igår och berättade att klubben fått klagomål och därför tvingas stänga 01 på natten, inte 03 som det tidigare sagts. De kan alltså inte erbjuda det vi från början skrev på vilket juridiskt sett betyder att vi kan bryta kontraktet utan att ersätta ett smack. Men vill vi det? På riktigt, jag vill ha skiva! Får vi bara upp tempot i försäljningen skulle vi kunna byta lokal och kanske betala enstaka hundralappar var.

Att bryta kontraktet innebär för mig det jag avskyr allra mest, konflikter mellan vuxen erfaren och mig, dum tonåring. Det skulle vara omåttligt pinsamt och drygt att ha behövt lägga ner så mycket stress och arbete på något som inte leder någon vart. Värdelöst faktiskt.

På ett sätt vill jag att alla ska få ersätta för att få smaka på lite konsekvenser av att vara lat och oföretagsam. På ett annat sätt vill jag bara bli kvitt detta och bjuda på stor grillfest hemma hos mig istället.

Jag har alltid i högsta grad undvikit TV-serier. Dels för att det ofta bara är ren skit och dels för att jag så enkelt blir beroende av dem. Därför undvek jag True Blood när det började sändas i Sverige...... För två veckor sedan såg jag båda säsongerna på nätet under 3 dagar. Det gick inte att sluta. Man var bara helt bortkopplad från verkligheten, den fanns inte. Man åt inte, sov inte, gjorde inga läxor, gjorde över huvud taget ingenting av nytta. Jag kan inte förstå att jag nu måste vänta på säsong 3. Kan. Inte.

Idag satt jag återigen, som jag alltid gör när jag mår dåligt, och funderade över vad det egentligen ska bli av mig. Har jag verkligen någonting som jag aldrig tröttnar på? Det känns ibland som om jag inte har några intressen värda att satsa på. Jag ångrar alltid mina val, jag har prestationsångest...

Men jag kom på det i alla fall. Tror jag. Med tanke på hur mycket tid jag har lagt ner på det. Teater. Det är det jag brinner för. Det är verkligen min passion. Jag jobbar gladeligen utan betalt som lägerledare, regi-ass, mellanstadieledare. Jag älskar att vara där, på Ung Teater. Vad kommer sedan? Förhoppningsvis något i samma anda. Det är det här jag brinner för. Det här är min dröm. Jag kanske borde följa den in i döden.

Kul utan alkohol?

Den här helgen är minst sagt späckad. Jag är sjuk, jag jobbar och jag repar intensivt med teatergruppen. Det är inte lätt men det går. Och det är värt det! Kan ju tilläggas att Anders började smågråta av min och Jonatans scen. Det har jag aldrig sett honom göra förut. Eller det är åtminstone ovanligt så det var en kick i sig. Vad jag ville ha sagt med det där var att pjäsen blir väääldigt fin och ni borde komma och titta. Eftersom vi har arbetat i smågrupper med varsina scener så har vi verkligen fått chans att få ett djup i det vi säger. Texten är så välarbetad den här gången vilket gör pjäsen tyngre.

Medealand
måndag 3/5 - PREMIÄR 19.00
tisdag 4/5 - 19.00
fredag 7/5 - 19.00
lördag 8/5 - 19.00
söndag 9/5 - 19.00

/ Ung Teater i Täby

the Studio

Jag hade Rebecca med mig. Det gjorde dagen värd. Lång väntan och SVINDYRA bilder. Herregud. Ni vet känslan när man betalar alldeles för mycket för någonting. Man räcker över kortet i smärta och tänker: "Det kan vara kul att ha, som minne". Jaja, jag valde i alla fall EN bild. RikBecca tog 10. Men det var som sagt kul att bli stylad så som man inte kan själv.

Mitt huvud dunkar. Jag vill slå någonting, hårt. Det kommer inte hjälpa. Mina ögon värker och jag tänker på alla mina brister. Puss

En besatts bekännelser

Såg båda säsongerna av "True Blood" på 4 dagar. Nu förstår jag inte att jag måste vänta tills juni på nästa säsong (!!!) Fortsätter att trycka på "next episode" ändå. Det. Går. Inte. Jag har åtminstone soundtracket på s¨Spotify att gotta mig i.

Och vad händer idag? Idag ska jag in till Kungsgatan, the Studio, för att vara modell för en dag. Jag har inga förväntningar. Det är en gratisgrej men det kanske är, kul?

Nu är det inte långt kvar tills studenten och jag längtar och längtar. Segar mig igenom dagarna i skolan och åker hem. Oroar mig över vår FITTklasskiva. Det är fan inte en jävel som köper biljett. Jag står där som ett fån och tjatar på klassen att köpa middagsbiljett. Alla ba' "ja självklart herregud". De tror at jag är helt dum i huvudet, visst tror ni det! VA? Snart ställer jag in det där helvetet om inget händer.

Träningsvärk.

Gissa vad jag har gjort!!

Jag har varit på poledancekurs! Aah, jag är helt såld, fyfan vad roligt och jobbigt det var. Har nu stor respekt för proffsen. Jag har länge velat följa med Ylva och prova på men det har liksom inte blivit av tidigare. Synd, för jag har missat många lektioner och måste ligga i ordentligt för att komma ihåg alla grunder eftersom jag kommer att fortsätta! Det var så sjukt kul. Det gjorde sjukt ont, i framförallt huden på låren. Man lägger sin vikt på huden för att inte glida av stången, omg.


Ylva, jag kommer resten av terminen också :D

Hitlåtar. Och hur mycket vi älskar dem.

Sånt som man inte ofta tänker på. Något som man kanske helst av allt vill undgå?

Något jag hatar är radiostationer som spelar samma jävla, irriterande hitlåtar, hela dagen. Jag måste nämligen stå ut med det där när jag jobbar. Jag har lärt mig att stänga av öronen en smula för att inte bli knäpp. Men ibland slinker det in en och annan låt som man inte kan sluta tänka på. Jag går hem, söker på textrader via google och hittar oftast det jag söker.

Här vill jag nu dela med mig av en rad hitlåtar som jag inte kan få nog av! ^^

• Kelly Clarkson – Already Gone
• Ke$ha – Take It Off
• John Mayer – Free Fallin' - Live at the Nokia Theatre
• Green Day – 21 Guns
• Coldplay – Fix You
• Owl City – Fireflies
• Lady Gaga – Paparazzi
• Dashboard Confessional – Stolen
• The Killers – Human
• Britney Spears – Out From Under - Main Version
• Beyoncé – Halo
• The Pussycat Dolls – Jai Ho! (You Are My Destiny)

längdskidor, film och fika.

De senaste dagarna har spenderats i Orsa. Där befinner jag mig fortfarande. Kommer hem i morgon kväll om någon undrar. Här har det chillats, skrivits en och en annan uppsats och fikats. Häromdagen satt jag, Filip, Antn, Christer och Edwin och tittade på filmen "Gamer", sämre film har jag tyvärr inte sett på länge. Synd på en bra filmidé. Barn som styr fängelsekunder i det CS-liknande spelet "Slayer". Men de ville för mycket.

Igår gick vi och såg "Alice i Underlandet", samma skara. Men FY vad besviken jag blev. Jag trodde bl. a att Johnny Depp var ett säkert kort som the Hatter med tanke på alla de liknande roller han har bakom sig. Men han var rentav skittråkig tycker jag. Regin var en plåga och senografin var det vanliga, roliga träd och stora svampar, inget Pandora precis. Dessutom blev allt bara ett jävla pinsamt Eddie Murphy-slut med show, dans och kärlek. Det ända jag älskade var the hare, och Chess förstås, för att jag gillar katter.. Han var fan klockren. Nepp, jag tror att det där är en film som öerlever p.g.a att den är i 3D. Det som Avatar mycket väl klarade sig utan. Men å andra sidan, det är en barnfilm. Tycker barn upp till 14 år att den är fantastisk så ska jag egentligen inte säga något för då är det en lyckad film.

It's Canada! It's Canada!

Shit, vilken jävla match. Jag är helt slut. Och att Kanada vann gjorde mig bara riktigt glad, det var de värda som värdar. Det är nästan så jag hade velat att de skulle vinna om det var Sverige de mötte, hah! Tre kronor vann trots allt 2006, man måste ju dela med sig. Nej, nu tror jag att jag är lite väl upp i varv här.

En annan sak jag ville säga om hockey. Vet ni varför damhockey är så JÄVLA tråkigt att titta på. Alla vill ge tjejerna en chans men det slutar tråkigt nog med att man stänger av TVn och kollar i Aftonbladet nästa dag. Jo, i damhockey FÅR MAN INTE tacklas. Hur mycket man än vill. Det är en REGEL. Vad är det för jävla diskriminerande skitregel. De säger att de inte vill att tjejerna ska skada sig. Hah! Det är väl i så fall för att damhockeyn skulle få chansen att dominera herrhockeyn. Tjejer vill tacklas, självfallet skulle det bli tuffare och roligare matcher. Både för spelare och åskådare. Ska det vara samma regel i boxning då eller?

Det är typ som att säga: "Neeej, tjejer får inte köra om varandra från varandra, de kan bli ledsna."

Noja, världen har inte kommit långt. Grattis Kanada, festa hårt nu!

Hopplösa fall

Ni vet den där känslan när man bara vill ruska om någon och skrika henne i ansiktet: "DU ÄR FIN SOM DU ÄR! LITA PÅ MIG FÖRIHELVETE!". Men så gör man inte. Människor med problem fungerar inte så. Det skulle tvärtom kunna få dem att tro att man bara vill väl och egentligen inte alls vet vad man snackar om.

En människa som av fri vilja inte får i sig tillräckligt med föda är en dum människa. Det är därför de inte lyssnar på en. En människa som av fri vilja inte äter tillräckligt och tror sig veta bättre än människan som äter för sin hälsa och överlevnad, är en dum människa.

En människa som inte äter tillräckligt lägger sig ofta ned av utmattning. Mår dåligt, tror att hon mår dåligt över sitt kroppsfett när hennes kropp skriker efter näring och respekt.
SKULLE DU ÄTA MER REGELBUNDET SÅ SKULLE DU KUNNA TÄNKA KLART OCH SE VANSINNET SOM FÖRSIGGÅR I DITT HUVUD OCH DU SKULLE SE VANVÅRDEN AV DIN EN GÅNG SÅ VACKRA KROPP!

Ful Människa!

Vill, vill inte vill, vill inte

Snubblade över den kanadensiska skolan VFS, Vancouver Film School. Nu tror jag att jag har hittat rätt. Känner förstås den tryckande ångesten över att vara borta från allt och alla jag älskar i ett år. Men samtidigt så vill jag inte missa chansen att studera "Acting for film" eller filmproduktion, som jag älskar i ett land som jag hela livet velat besöka. Det enda minuset verkar vara att de inte har något campusliv med korridor och grejer, det vill jag ju också uppleva! Jag får väl ta en funderare.

Svenska universitetsstudier verkar ju inte gå att söka förrän 15 mars eller vad det nu var.

Jaja, först och främst ska jag göra FYRA inlämningar till efter sportlovet, nice.

Hur många gånger har jag klagat på kassaapparaten. Hur många gånger har jag inte svurit över att de borde byta till någon mer modernt, typ en iPad. Idag är första dagen med den nya kassan. Det är touchskärm och inget PLIIIINNGGG!! Men det är assvårt :'(

Ett GULD två SILVER!

Såg just sprintfinalerna. FYSATAN VAD SPÄNNANDE! Jag känner mig som pappa. Kalla och Haag alltså, vilka kämpartjejer. Silvret knep de. Men fy fan vad nära guldet de var, löjligt nära. Hur nära de än var så stal de i alla fall showen totalt! Kalla med sin djävulskt starka stegring och Haag, gick om samma tyska, i samma backe, två varv i rad och tog ledningen in i det sista. Sedan kom den rutinerade tyskan och tog guldet.

Säga vad man vill om OS men alla kan väl hålla med om att det är roligare än SJ?

Jag var så trött och förbannad när jag var på väg hem idag. När 611:an från Danderyd var försenad så ställde pappsen upp på att hämta mig i Roslags Näsby. Vad händer när vi nästan är hemma? Jo, vi sladdar in i rondellen och krockar! Glidandes sidleds in i en annan bil vars sidodörrar gick sönder. Tur att ingen skadades i alla fall, hade nog med action för idag.

Det roliga var att pappa en timme senare skulle åka på

körkortsutbildning med Jonna... Bästa handledarn!