Dan före dan

Den 23:e december är inte bara dagen innan julafton. Det är också Antons födelsedag. Han skulle idag ha fått fylla 21 år. Det är svårt att säga om det bara är inbillning eller om jag faktiskt saknar honom med samma kärlek som mina föräldrar. Även om jag knappt minns honom i bilder. Däremot i känslor. Det spelar ingen roll om det är inbillning eller inte. Den 23:e december känns alltid extra tung.

Att förlora sitt barn måste vara det absolut värsta en människa kan gå igenom. Jag vet att jag vill ha barn, förr eller senare. Hur klarar man av att inte vara överbeskyddande. Jag beundrar min mamma något enormt som vågar stötta Jacob i den sport han håller på med när hon gått igenom något så fruktansvärt tidigare.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg... Rensar mest tankar.

December - pumpar Eminem.

Det extremt fantastiska med att jobba på Rytmus är att jag nu har jullov. OMG, det hade jag inte räknat med. Jag fick till och med en julklapp från Ronja, är inte det helt underbart? Det trodde jag inte att jag förtjänade.

Passande nog var det även avslutning för terminen på teatern. Detta betyder julbord som jag varit på nu flera, flera år i rad. Men denna gång kände vi oss verkligen gamla, gruppen och jag. När vi alla skulle sjunga för en tjej som just fyllt 13 var det påtagligt. Eller när vi fick äran att ansvara för underhållningen efter maten, en julimpro. Eller bara det faktum att vi efter kalaset åkte till Jonatans garage och mumsade på glögg och annan alkohol tills det blev nakna gitarrframträdanden. -Man kan ju verkligen inget annat än att älska torsdagsgruppen.

Känslor.
Kanske är det där med nykärlek inte nödvändigt? Om man tycker om att vara med en person. Någon man kan lita på och någon man vill sova med..

Minnen

Kommer föralltid och förevigt avsky den 4e december. Om 364 dagar får jag uppleva det ännu en gång. Jag längtar redan.

Kvällstrött och morgonpigg, tack för den

Fan att man ska behöva vara så jävla trött av sig. Till skillnad från resten av min generation är jag kvällstrött. Jag vill gärna gå och lägga mig innan tolv (elva). Gör jag inte det blir det rentav omöjlig att stiga upp dagen därpå. Vet, jag känner mig sjukt tråkig som person. Men jag klarar inte att umgås med folk in på sena timman för att sedan ha ca 3 timmar kvar till nästa arbetsdag. :(

Även ett ärligt svin är ett svin.

Jag är medveten om mina handlingar. Mycket väl medveten om hur mycket de river upp och sliter itu. Att vara i denna maktposition äter upp mig inifrån. Att göra dig illa gör nästan lika ont som vetskapen om att jag inte duger för en annan. Eller ännu värre, inte duger ibland. Så länge det är så osäkert så kommer jag aldrig att kunna släppa det. Så länge jag får hänga i det läget kan jag inte fatta viktiga beslut som skulle få ett lyckligt eller olyckligt slut på denna infekterade situation som tydligen drabbar hela världen trots att den bara handlar om oss.

Och så kommer HON, spyr galla i mitt ansikte, att jag inte vet vad kärlek (olycklig) är. Att förvandlas till en fem år yngre skräcködla gör inte världen mer förstående, ÄT UPP DET! Jag åt upp skiten när jag råkade ut för samma mynt jag gav en ann två år tidigare. Svalde, skämdes och nu finns bara sorg och ilska kvar. Men jag är inte värd det. Ingen är värd det.

Halloweenfesten - Det som hände

Ojojoj! Ni som inte var närvarande kan inte ana hur mycket uppskattning jag äntligen fick för att vara en riktig tönt som ägnade hela dagen till att sätta upp UV-lampor, hämta kolsyreis, göra bål, sätta upp spindelväv och avancerad ljudutrustning i det stora badrummet. Nu har jag inte ens nämnt allt det andra fantastiska.

Att alla kom utklädda var ju dessutom allt man kunnat önska sig. Det är verkligen receptet på en lyckad tillställning - att alla kommer med rätt inställning! Detta gjorde mig lugn. Så lugn att jag tänkte "whateveeeeer" vilket resulterade i mitt livs första minnesluckor. Måste säga att det är lite jobbigt att fortfarande höra vad jag gjorde. Jaja, jag hade i alla fall kul!


Den här veckan har jag varit ledig. Det hade jag inte tänkt på. Höstlov - inga elever - ingen personal :D Så sjukt skönt att veta att man tjänar in en öl samtidigt som man dricker den på lilla Tegel en onsdag. Tegel, fullt av nyblivna 18-åringar som undrar om de får ligg beroende på ståstilen vid bardisken.

Idag har jag mestadels bara varit riktigt sunkig tillsammans med min bättre hälft, Madeleine Åström. Det är underskattat och bör göras om även om jag kommer träna som en maniac i veckan. Pussi

Halloween - planer som ska hända.

Den perfekta halloweenfesten kräver ordentlig planering. Tro mig, jag har planerat. Tankarna har flugit iväg och nu är tiden inne att sätta planerna i verket. Allt från bål till dekoration. Men inte minst den perfekta outfiten.

Det finns en mängd med alternativ:

- Häxa (klassiker)
- Läskig docka (klassiker)
- Sexig djävul (big no no)
- Galna kosjukan (hardcore)
- Clown (kladdigt och osexigt)
- Spöke (nödlösningen)

Jag är inte så taggad på att vara något av dessa alternativ. Men har jag något val då jag inte har mer inspiration? Dessutom måste resten av planeringarna ha viss prioritet för att detta ska bli en så lyckad fest som möjligt. Jag kommer inte på någon mer kreativ utklädnad. Fan, det suger.

Och tiden går

Hösten vankas. Det känns ordentligt nu i luften. Man blir alldeles stel om fingrarna efter den korta cykelturen till busstationen. Och det värker i öronen när man glömt mössa. Jag som dessutom lyckades tappa bort min nya mössa efter att ha haft den på mig i en enda dag. Gratulerar.

I helgen hade Kersti 20-årsfirande hemma hos sig. Det blev typ lagom av allting, måste jag säga. Alla var lagom berusade, lagom stökiga. Inget större drama någonstans och de flesta stannade kvar natten ut. Mysigt mysigt. Men nästa helg, då ni! Jag drar till Västerås på fredag efter jobbet. Där bor ju Johanna! ^^Det var så längesen. Många fina människor kommer. Och för att vara ärlig så ska det bli så jävla skönt att slippa de man träffar hela tiden för ett par dagar. Jag orkar inte med fler internskämt (som knappt ens är roliga längre). Inte för att jag inte tycker om dem, det är klart jag gör, jättemycket. Men lite omväxling är ju nyttigt har jag hört.

Idag är min enda sovmorgon. Jag börjar inte förrän 14.50 :D Då hinner jag lalla runt nere i repan med Adam, beställa lite hjälpmedel till Ronja och följa henne tillbaka till taxin igen. Sedan börjar veckan på allvar.

Och bara för att hålla er uppdaterade på mina privata tankar: Nu har det snart gått 4 månader och det gör fortfarande väldigt ont. Jag fortsätter klandra mig själv samtidigt som jag förbannar omständigheterna som rådde då.

Ganska vidrig bild från Amba men det var ju en crazy kväll på många sätt

Ni två är mina bästa <3

And you belong with me...

Jag tror att jag ska sluta äta kyckling. Helt.

Tycker att livet duger rätt bra...

när man får presenter av sin fina bror och hans flickvän.

Känner mig otroligt mycket som en vekling idag.

Hej hej sommartider @ Torpet

Det finns några ställen i världen där du alltid kan känna dig hemma. Torpet, Skrattby, vårt landställe alltså. Det ger mig alltid den känslan. Och när det är 29 °C i luften och fucking 25°C i vattnet... Det är sagolikt.

Smidigt värre ;)

Hej hej sommartider

Ja, så här ser det ut på Nikes utförsäljningslager i Solna där jag och Jossan jobbat lite extra under veckan. Vår upgift 9-16 var att hitta makar till skor. Ett hav av skor. I ett annat rum kunde vi hitta mer skor som möjligen hörde ihop med en annan. Men det var typ ett memoryspel av kartonger där vi skulle klättra runt och lyfta lådor med bollar, jackor, tröjor osv. tills vi hittade en låda skor. Helt stört nära på att dö hela tiden. Men det var det värt med tanke på skorna jag plockade hem sen !!

"Ja, haha. Det kan ju hända att skolådorna ligger längst ner, jag vet inte. Lycka till!"

Senare på kvällen drog jag, Lida, Amanda, Sofia och Josefin till Tvärsöver på Bondegatan. En mysig liten krog med fantastiskt goda drinkar. Sofia och Josefin vägrade vara med på bild med istället kan jag kompenser med dessa vackra ansikten.

Skål!

Amanda och Lida

Fett skööna människor är så jävla osköna.

Det finns många saker som stör mig. En av de för många sakerna är vänner som fortfarande inte klarar av att vara sig själva. Som fortfarande försöker vara något de inte är och som fortfarande faller för grupptrycket.

Det är något av det mest förnedrande jag vet. När jag inte kan prata med vänner som vanligt i vissa sammanhang på grund av att de är för jävla ynkliga för att skaffa vänner utifrån hur de egentligen är. Är det dem eller jag som borde ändras på? Dem så klart! Eller så kan det vara jag som måste bli mer kräsen med vilka jag väljer att kalla vänner.

Och igår såg jag och Jossan (en riktig vän) "Trollkarlens lärling" och ja, det var nog bland det absolut sämsta jag sett. Inte värt 35 kr.

Helgen

Jag vill sitta bakom dig på cykeln. Tryggt hålla i din tröja med ett lätt grepp när vi susar genom de gröna kvarteren. På väg till någon skön plats där vi äter lunch, pratar och skrattar som bara vi kan, i flera timmar.

När vi kommer hem igen bakar vi paj, dricker té, spelar MIG och gosar ner i soffan för att titta på favoritserier, meningslösa MTV-program eller en hyrfilm vi blivit rekommenderade.

Tänk om man kunde ha det så.

Is it love or lust?

Vet att det var evigheter sedan jag skrev.. Har hållit mig till dagboken sedan det där hände. Det där vill jag inte skriva om. Det får faktiskt bara min dagbok veta. Även om typ färre personer läser den är bloggen. Haha, det märkt hur munter jag är.

Hus som helst. Jag har haft en jättebra sommar faktiskt. Har sådan tur som fick så många fina vänner precis när jag skulle behöva dem som mest.

Nu är jag på jakt efter jobb. Det blev ju inget Uppsala för mig. Kanske om två år eller något. Istället planerar jag att jobba skiten ur mig för att ha en chans att hänga på Micke till Japan. Och sedan, i vår. Kanada! Klart jag ska åka. Man ska följa sina drömmar.

Just nu hatar jag Täby och människorna i den. Att människor kan vara så otroligt sugna på att slicka upp så mycket skit med öronen om vad andra gör. Rykten går så snabbt fram och konsekvenserna av dem är äckliga. Att man hänger med en klump dramaqueens gör ju saken mycket bättre, verkligen. Nom nom nom.

Men man tar sig vidare. Vare sig man tror det eller inte. Även om jag är otroligt mycket mer paranoid numera. Det kanske också går över så småningom. I morgon har Lida sin födelsedagsfest och då ska jag minsann ha roligt. Och fota, börja uppdatera igen. Det kanske ger mig lite mer motivation.