My oh my

Hahaha! Oh my. Nu kan jag äntligen vänta mitt ansikte utåt och visa världen över Vem jag verkligen är? Är det det som bloggar är till för så okej. Men jag tror faktiskt inte att så många är intresserade.

Jag ska ändå (för min egen skull) försöka skriva så ofta som möjligt, för att kanske helt enkelt träna på att skriva. Det är bara så svårt när det är liksom offentligt. Man vet inte riktigt vad som kan utelämnas och inte.

Herregud, nu kom en nostalgilåt på riktigt här i radiomaskinen på Täby Rehab Center där jag receptionistar varannan helg. "Enough is enough." Jag tror att detta var den första engelska låten som vi sjöng, klassen, klass 5 musik? Tror så. Jag tror inte vi riktigt hade någon koll på vad vi sjöng, men det lät ju fräsigt.