Höstlovet inleddes med ett litet besök på Folkoperan med Rytmus Åk 2. Vi fick utan någon kostnad över huvud taget äran att se "Glada Änkan". Jag var lyrisk eftersom att Erik hade talat så gott om den några dagar tidigare. Och den levde mycket väl upp till alla mina förväntningar. Det fanns bara ett litet problem. Rytmuselever så klart.
Jag kan inte riktigt förklara med ord hur pinsamt det var när folk indirekt hånade föreställningen med fejkade skratt och visslingar. Det var förnedrande och jag blev förbannad. Vid halvtio var operabesöket avslutat och jag åkte hem till ett tomt hus med en katt som väntade, tröstlöst i regnet. Sedan somnade jag, djupt och drömlöst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar