Det är Fredag här i Orsa. Kom hit tillsammans med Filip i Måndags. Idag har verkligen inget hänt, det känns som en typisk "Söndag". Nog om det. Jag börjar bli väldigt skolpepp, fråga mig om några veckor och jag kommer att ha ändrat mig, jag vet. Men jag börjar längta efter planering, struktur och ordning. 

Mål:

• Göra inlämningar i tid för justeringsutrymme.
• Träna minst 1 gång i veckan gym, yoga och förhoppningsvis dans.
• Kämpa med pianospelet, strunta i Rytmus-andan och hitta glöden igen liksom...
• Tjäna och spara pengar.
• Ha skrivit minst en låt.
• Åh, just det, göra ett exceptionellt projektarbete var det ja, ont ont i magen.

Jag har inget mer att tillägga än att denna lista inte gör den minsta nytta. 

Nej vänta. VARFÖR har regeringen kriminaliserat spice? Jag är väl medveten om att det har klubbats igenom men detaljen om utredningar osv. Vart försvann den? Mystiskt. Som i många andra lägen. "Drug is drugs" liksom, som Sofia Modigh skulle sagt. (Y)

Mitt hår börjar komma tillbaka ^^ 

(ursäkta cp-minen..)  

Annars har jag bara sprungit runt och städat idag. På eftermiddagen åkte jag och Maddo med sällskapet till Sollentuna för att sälja strumpor. Den här gången gick det dock riktigt dåligt för båda. Alla är på semester, ingen vill ha strumpor mitt i sommarn plus att jag hamnade i ett område där hela kvarteret var på samma barnkalas, där fanns ingen potentiell kund... MEN dagen var ändå värd för i ett hus där någon tonårskille öppnade, sprang det ut kattungar!!! Fyra stycken, åtta veckor gamla och helt bedårande. Tur att man är söt för han frågade om jag ville komma in och hälsa. KLART JAG VILLE!!! OMGZ, jag satt där och kramade dem ett tag, struntade i killen, sen gick jag. De där krabaterna gjorde min dag. Nej, det fungerar inte som raggningsknep, jag vill bara åt kattungarna så tänk inte ens tanken.

Imorgon ska jag städa hela huset. Natti.

Mamma, snääälllaa! Färga håret brunt!!! (Y)

I övrigt är alla på Brittan. Hade verkligen velat gå, det är ju pure barndom! Jag var ett riktigt fan, jag hade åtminstone alla skivor.... Den senaste veckan har jag nästan konstant umgåtts med Josse och Ylva. Det har varit awesome, särskilt en kväll som jag som tur är kommer ihåg :D För den var så jävla rolig, rent ut sagt. Sällan jag är sådär glad onykter. Sådär sprudlande. 

Idag har jag träffat Maddo vilket var stormysigt. Sedan satt jag typ och ritade hela kvällen bara för att det är så kul att rita vänners ansikten. Måste ändå träna på det, det var så länge sen. Sist jag skissade var typ i slutet av November, Filip förstås.  Kan knappt förstå att tiden har rusat förbi såhär. Sju månader, det är otroligt. Inte för att det är särskilt lång tid men för att tiden har gått så fort. Blabla. Återkommer någon annan gång då jag har lika tråkigt. Fred ut.

Och äntligen, bilduppdaterigen. 

2,5 timmes Coca Cola ZERO-reklam

Igår var vi och såg den nya Transformersfilmen i Mora. Ja, ni vet den där massa coola bilar blir till ännu coolare robotar. Den innehöll allt i testosteronväg:

• Sam, den rätt vanliga men goda killen som ser konstiga tecken i huvudet lite då och då. Detta ska ju förstås leda till att alla de där onda Decepticons är ute efter honom blabla.
• Hans småtjabblande, typiska föräldrar som han visserligen älskar men bara inte står ut med ibland, haha, knasiga mamman som i godtroget köper marijuana-brownies som hon blir hög på framför alla Sams blivande collegekompisar, piiiinsamt.
• Hans extremt, otroligt sexiga flickvän som dessutom håller på med bilar och motorcyklar, HOOOT!!!
• USA:s militär.
• Kåta collegetjejen som förför vår hjälte. Tyvärr visar det sig att hon i själva verket är en farlig Decepticonrobot..
• Bilar som blir till robotar. osv. osv. osv....

När vi kom ut från bion sa alla "OMG!", sate sig i bilen och babblade högljutt i mun på varann om alla awesome effekter och robotar vi just skådat. Det var episkt. Jag trodde aldrig att jag skulle tycka det var ballt med robotkrig men som de andra kände jag mig pånyttfödd efteråt. 

Fixade luggen lite i morse... Vart ju inte helt fruktansvärt i alla fall. 

Nu sitter jag och myser för mig själv på Filips balkong här i Orsa. Filip är och tjänar pengar på plantsättningen och kommer inte hem förrän fyratiden... Men det ska inte gå någon nöd på mig, jag tänkte ta mig in till Mora och kolla in ett par jeans.(för jag har inga som inte sitter åt...) 

Min vistelse här så här långt har varit finfin. Jag har klappat islandshästar (!!!), sett Filips farföräldrar iklädda folkdräkter, spelat GTA-4 hemma hos Edwin, högläst Muminbok, tittat på Twilight med hela grabbskaran, haha, åh, det var kul. Det är nämligen en helt okej film förutom Kirsten Stewart. Men det är tämligen roligare att bara driva med den sent in på natten. 

Sedan har vi bjudit Ma Rui på kinapuffar, "china puffs" som vi så fint förklarade namnet. 

Bilder från veckan kommer upp inom kort.

Trollvinter

Idag var jag och David och lånade lite läskig sommarläsning för att bearbeta vår ångest kring Mumintrollen och framförallt, Morran. Seriöst, det finns inget som kan bli läskigare än hon, jag ryser bara av att tänka på henne. Hon är  nästan lika stor som miminhuset, hon typ.. svävar fram, liksom flyter, allt hon vidrör fryser!!! Men det värsta av allt är nog att hon är helt tyst, med en och samma min, hela tiden. Och så förstås att hon är olycklig. Det är hemskt!!

Jag och David har hela morgonen suttit och skrämt upp varandra med våra traumatiska minnen kring den där jävla Mumindalen. Han berättade att han via litteraturvetenskapen läst en doktorsavhandling om Tove Janssons personliga problem, hur hon hitade på mumintrollen för att bearbeta sin egen ångest och i sista boken "Sent i november" så försvinner alla mumintroll spårlöst tillsammans med resten av karaktärernas problem... det är förfärligt. Jag lovar och svär att jag ALDRIG ska visa Mumintrollen för mina barn :'( 

Allt är så jävla ångestframkallande.

Det är någonting med "nördiga" fester...

Jag var på Jonatans 20-årskalas igår. Där fanns god mat, saft, annan dricka, presenter och mysig stämning. Jag började fundera lite omkring varför just denna fest var så behaglig för mig. Det brukar ju alltid finnas någon eller någonting att störa sig på och skvallra om senare. Jag kom dock inte på det förrän jag skulle gå och lägga mig senare på natten. Jag låg och tänkte på inredningen och mindes gitarrerna som stod vid ena fönstret. Och då slog det mig. Ingen hade rört dem...

GITARRKILLEN EXISTERADE INTE!!!

Inte bara gitarrkillen var utestängd från tillställningen. Däribland även "den-pretentiösa- indietjejen-som-name-droppar-så-mycket-hon-bara-kan", den osäkra och högljudda slampiga tjejen, straight edgaren som surar i ena hörnet över att ingen orkar lyssna på den...osv osv. 

Befolkningen bestod mestadels av småtöntiga lajvare, data -och TV-spelsbrukare, serienördar och teatrare, dock inte tillräckligt "estetiga" så de blir outhärdliga, som den legendariske "Tibbleesteten", fyfan. Nej, alla var väl medvetna att de är smått nördiga och därmed behövde ingen hävda sig inför den andre. Ingen sade särskilt roliga skämt men det var lugnt!! 

Det finns för få fester där det är lugnt. Tyvärr. Ibland stöter man på en. Men ack för sällan.

Tänk på det.

Leka lov

Idag invigdes då mitt livs sista sommarlov. Spektaklet började med samling uppe på 2:an med diverse små uppträdanden från personalen. Lärarkören var ju förstås som alltid gullig: Steven som står och ser otroligt fokuserad ut, Erik som försöker gömma sig, Anders som tar i för full hals... Men, rektorernas tal. Vad kunde bli mer pinsamt? De försökte illustrera ett samtal om vad som är rätt och fel, ja ni fattar. Slutsatsen blev ju förstås att vi elever är helt rätt. Det hela lät precis som ett P1-program. Jag blundade för att vara säker och, oh ja! Till och med lärare i bakgrunden stod besvärade och skruvade på sig. Naej, inget för mig.

Sedan, vid typ 10.00 fick vi förstås betygen, jag vann. Eftersom studenterna inge skulle springa ut förrän klockan 13.59 så tänkte jag, "mnej, de kan ta sig" och åkte med Filip till centralen istället. Där åt vi sushi och fikade i 3 timmar för att sedan skiljas åt vid tåget mot Mora. Det var såhär mysigt: *visar med armarna*. Och jag tycker om honom såhär mycket: *visar med armarna mest i hela världen.*

Min kärleksfisk

Här kommer en liten försenad nationaldagsresumé.

Jag och Filip fick låna fars favoritleksaker. Det är så jävla underbart när man lär sig rörelserna. "Att röra sig med kajaken", lol, typ. 

Sen var det stämning hemma hos mig. Alla kom, förutom Joel och det sög ju. Men det blev ändå cp-lyckat. Gör vi om.

Johanna var onykter, det var gulligt. <3

Jacuzzi-schmex-bilden. Heta hestar, i say!! <3

Haha, alltså, bilden är så grym :P

Så.

Det var bland det bästa jag någonsin sett måste jag säga. Det var första gången som jag faktiskt kände mig riktigt rädd och illa till mods efter en skräckfilm. Lars von Trier har på ett mästerligt sätt vägt den värsta psykiska smärtan, ett förlorat barn, mot den värsta fysiska smärtan, en fastskruvad slipsten genom vadmuskeln, för att inte tala om den där man klipper av sig klitoris för att straffa sin egen nymfomani. Blandat med bibliska metaforer och vansinne blev resultaten extremt obehagligt.

Efteråt slog det mig även att man aldrig fick reda på parets namn. Det hade jag inte tänkt på under hela filmen, jag hade inte ens undrat vad de hette.

Prologen var bland det absolut vackraste jag sett. Vilken skillnad mot resten av filmen som var fullkomligt motbjudande.

Jag rekommenderar starkt denna film men vill samtidigt varna känsliga såväl som mindre känsliga tittare.

OH MY GOD

Uppdaterar inom kort. Jag är lite för känslomässigt rubbad för tillfället... "hjärta"

Öl i ögat

Igår tog min allra äldsta vän studenten, nämligen Josefin Hagström. Självklart stod jag utanför VRG i Djursholm för att ta emot henne tillsammans med föräldrarna, Felicia och Ylle. Det var varmt och soligt. Jag hade dessutom inte smort in mig, härligt.

Studenterna sprang ut, sprang tre varv på gården, "sjöng" studentsången och släpptes lösa för att bli mottagna. Det fanns knappt någon plats så för att kunna se var vi tvungna att stå i rabatten som förmodligen är ganska trasig nu.

När vi tagit en miljon foton på kamerarädda Jossan var det dags att bege sig till flaket. VRG är känt för sina satsiga studentflak och no shit. Jag, Ylle, Sofia och Felicia fick också åka med, flaket rymde 70 pers. Ett annat 100. Studenterna stod organiserade nedanför och hivade upp ölflak efter ölflak efter ölflak. Jag trodde inte mina ögon. Seriöst, jag har aldrig sett så mycket öl förut!

Innan vi ens hade gett oss iväg så var samtliga på flaket dränkta. Det var detta som var syftet med all alkohol. Öl i ögonen, öl på hela kroppen, öl i kroppen. Det var helt sinnessjukt. Den första kvarten var askul. Sedan kom kylan. Eller, egentligen inte. Egentligen blev alla bara lite tröttare och orkade inte hoppa lika vilt längre, därför kallnade ölen på våra kroppar och vi skakade av köld. Flaket skulle även stanna på utvalda ställen för att fylla på mer ännu mer öl.

Till slut fick vi hoppa av eländet. Jag och Ylle sprang till en buske. Det fanns toaletter men vi brydde oss inte, vi skulle inte hunnit, så kissnödiga var vi.

Husomhelst blev vi en stude senare upphämtade och körda hem till mottagningen. Som fyra dränkta katter kom vi stapplandes på uppfarten. Fort in i huset, duscha duscha duscha och sedan se glad ut resten av kvällen.

Bland de mest sjuka upplevelser någonsin.
Filip: "Vänta bara tills Arvika..."

ok?

...

Jag är ingen robot, din kärlek gör mig ont!

Ett ämne jag funderade över idag var smak. Alltså våra smaklökar. Varför vi uppfattar viss föda som god och annan som osmaklig. Jag spann vidare på detta och funderade över om man kan dö av att någonting smakar illa, alltså ifall det skulle vara en annan form av smärta för kroppen? Varför skulle vi annars grimasera?

Jag vet att man inte dör av att något inte är gott. Men jag finner det besynnerligt att det då nödvändigtvis måste smaka illa. Det förstår jag inte. Det kan ju alltid vara en varningssignal på att något är giftigt osv. Åtminstone kanske det var det. Själv hatar jag majonäs. Inte särskilt giftigt som jag har förstått det.

Hursomhelst fann jag det intressant att spekulera i varför något är vidrigt för vissa och för andra inte. Rent fysiskt. Är det meningslöst eller har det med konkurrens att göra? 

Frågan kvarstår.  

Idag är jag ledig. Jag och Filip ska baka paj, äta glass, laga mat och gosa. Känner mig allmänt nöjd med mig själv.